Det här med att bo själv och ha barnen varannan vecka var ju ett önskemål för att jag ska klara mina studier.

Exet flyr fältet nu och har beslutat sig för att flytta.. långt bort, och då menar jag inte till annan ort bara utan ett helt nytt län. Jag ska alltså få ha barnen på heltid, jag misstycker inte. Älskar dom små liven.

Så nu måste man ändra om barnbidrag och sen ska jag ansöka om underhållsbidrag med.. åja!! Så lätt slipper han inte undan. Han ska inte tro att man bara kan lämna sina barn hux flux.

Det innebär också att jag blir begränsad till att söka jobb :(.. jag som hade hoppats på nattjobb, man tjänar ju mer då i och med OB tillägget. 

Just nu bor han med en tjej.. lika gammal som jag. Undrar om de kommer bli tillsammans? 

Jag tror det..  och vad tycker jag då om det? Ingen aning.. jag har inte kännt efter ännu.. just nu bryr jag mig inte.

Jag gillar han inte på det sättet heller.. han får också göra som han vill. 

Men visst tankarna finns där, inte dom tankarna.. utan om han försöker göra mig svartsjuk. Men varför ska jag bli svartsjuk? Jag kan väl säga som så här att det känns lite i hjärtat.. nu när jag verkligen känner efter.. att han kunde glömma så fort menar jag. Då betydde jag ju aldrig något, och det va enkelt att gå vidare när jag inte ville.

Meen då är det väl fritt fram för mig med va?.. Jo jag tror det.. min första dejt nånsin utspelar sig på Söndag :)

Ne jag tänker inte rusa in i nått förhållande, men det kan va kul att lära känna andra människor som har lite vett innanför pannbenet och inte tar droger eller slåss. Nån som liknar en själv i intressen och värderingar :)

Jag letar inte, jag tänker definitivt inte flytta ihop med nån och skulle jag bli kär.. så tillåter jag mig det.

Alla har vi behov att uppfylla, jag vill ha nån på kvällen att mysa med, sitta och prata med, skratta med.. ja och det där med.. SEX.. 

Sen att man inte bor ihop heller eller träffas varje dag kan vara skönt med. då får man egentid och dessutom hinner man sakna varandra. 

Ska bli kul att dejta.. hur gör man? :S haha

Vad säger man.. Ny dag med nya möjligheter?.. Det är bara skitsnack!

Idag kommer mina änglar hem och jag har saknat dom så, ska bli skönt att få nått annat att göra än att bara grubbla hela tiden.

Hela dagen igår låg jag i sängen, klockan ringde kvart i sex men jag ville inte stiga upp, orkade inte.

Jag vaknade vid tio igen och förmådde mig inte heller att kliva upp så jag låg kvar, grubblade och tänkte.

Somnade lite då och då och runt två tiden gick jag upp för att kissa, sen la jag mig igen, kurade ihop och tyckte synd om mig själv.

Inte förrens vid fem tiden klev jag upp, det va mörkt ute och mörkt i lägenheten. 

Fy vad dåligt samvete jag fick för att jag legat och slösat bort en hel dag på ingenting. 

Men det va så skönt att bara ligga och glömma alla måsten.. bara ligga där och få rensa tankarna. 

Ni måste tycka jag är knäpp som kan ligga flera timmar och bara stirra ut i toma intet.. men jag har så mycket att tänka på. Det är svårt att rensa ut alla tankar, jag försöker sålla bort och gå igenom allt som händer för att få klarhet, men inte fan blev jag något klokare av det. Känns som jag fortfarande är på samma ställe som innan.

Min gode vän och jag är fortfarande vänner, sent inatt satt vi uppe och chattade, jag försökte få lite klarhet i över hur han känner, och förstod att det har inget med mig att göra. Han blev lämnad av sin tjej förra vintern och har verkligen mått skitdåligt, han gick ner över 15 kg och sov på soffan i en månad. Idag flera månader senare äter han fortfarande antidepressiva tabletter och sömntabletter för att kunna må bra och få sova.

Han har inte glömt och vissa dagar mår han bättre och andra dagar mår han skit.

Han är min gode vän, och jag har vetat om hur han mår ett bra tag. Denna veckan mådde han uselt och att jag tog åt mig va bara fel.. jag ska inte belasta honom för mycket med mina problem för han har nog med egna, så känner jag. Men å andra sidan det är väl det vänner är till för? Att finnas där och lyssna på varandra? Han har inte sagt att han inte vill höra eller lyssna.. men han har mått mycket sämre och mår sämre än mig så mina problem jämfört med hans är ungefär som en liten fis i rymden. Jag sa till honom att jag vill förstå inte att jag förstår honom.. det är skilda saker.. och han verkade bli gladare över det för vi satt och skojade och skämtade. Han ville komma och hälsa på och tänkte köra på direkten.. men han hade druckit öl och vi sa att det får bli en annan dag.

Älskade vän vad jag tycker om dig.. Om du bara visste hur mycket du har påverkat mitt liv... 

Det är nog tack vare han också som jag vågade ta steget att lämna mitt ex.. han påpekade allt jag sa och förklarade mitt exs beteende, ville få mig att inse att han inte va bra för mig, han pushade och gav mig mod. 

Nu är jag utan exet och jag är så glad över det.. han hjälpte mig.. ingen annan.

Snart dax att bege sig ut på stan, ska göra "viktiga" ärenden så man får pengar till hyran.. ja lämna blanketten till soc hehe. Sen till arbetsförmedlingen för uppföljning och handla hem inför den kommande veckan.

Funderar på att ta en vända till systemet och köpa mig 2-3 cider. Haha ja jag ver, jag är fjantig.. men jag dricker inte mer än så, dessutom så har jag barnen med så kan inte dricka mig berusad.

Men nästa helg så ska jag ställa upp i en tävling.. vi satsade 2000 kr var.. mmmm vem deckar först?! Jag ska vinna i alla fall, kommer äta ordentligt och se till att jag mår bra :) Kommer bli skitkul. :D

Ne nu ska jag ta mig en knäckemacka och lite kaffe, sen hoppa i skorna och bege mig.

Ha en trevlig helg.

Efter det senaste inlägget så bestämde jag mig för att knata iväg med ungarna till exet så han kunde ta barnen, han får pengar för att ha dom den tiden och då ska han ha det med. 

Jag hade slut på det mesta hemma också så jag va så illa tvungen. Nu på fredag får man barnbidraget och så kommer ungarna igen och då ska vi handla hem gott för hela veckan :)

Han blev glad och vi snackade igenom det mesta, dock är inte allt uppklarat som vanligt. Han vill inte fatta eller ja han vet vad jag har sagt men som han sa att han kommer försöka endå.. SUCK!!!! Gubbfan fattar ju inte då neeee.

Igår va han med mig hela dagen, han bjöd in sig själv! Ja det går tydligen det med trots att jag sa att jag skulle ha gäster. Fick köra iväg han så han kunde gå hem och lägga ungarna för de va trötta. Sen fick jag egen tid.

Varför ska alltid jag vara med han eller VI hitta på saker när han har barnen?? När jag har dom ja då ska det festas och han vill inte komma hit då?

IDIOT.. IIIIIDIIIOOOOOT.. suck fast det vill jag ju endå inte men jag vill h egentid. SÅ är det bara.

Ledsen är jag, jag tror jag förstört en vänskap som varit i många år bara för att jag ska hålla på.. men jag tycker ju om honom. Vill prata med han hela tiden då ju.. tror han tycker jag är jobbig för tyvär så är hetaste samtalsämnet mitt ex :(.. alla problem han ställer till med eller vad han gör och så. Pinsamt nu i efterhand.

Vet inte hur jag ska göra för att lappa ihop det igen. Vi har det så kul när vi pratar ju. :(

Suck.. är det inte problem så måste jag skapa nya för att ha problem eller? 

Gud vad jag saknar dig, det riktigt känns inombords. min gooding.

ne, det har vi inte firat idag.. kan man inte ha sina egna barn på sin vecka och säger att man inte vill träffa dom så ska det väl inte firas heller. Fick ett sms i morse där han faktiskt påpekade att det va farsdag idag.. men att jag antagligen sket i det. Ja det gjorde jag.. 

Ne, jag har inte ringt min pappa heller.. skit ska skit ha.

Hade det väldigt kul igår, dock blev jag ju inte barnfri för exet sa att han inte ville ha barnen mer.. förstår inte!

Hur kan man inte vilja träffa sina barn? Nää det var bara för att jag skulle festa som han ville förstöra min kväll.

Men jag drack några öl, spelade kort och lyssnade på musik och snackade skit med vännerna.

Dom hade med sig sina barn så vi ordnade med film och snask åt dom.

Det va välbehövligt och jag var glad. Idag är det skit igen..

Försöker nå exet utan resultat.. menade han verkligen det han sa?

Dom är ju helt underbara våra barn, så oskyldiga och lugna. Dom gör inte en fluga förnär.

Jag förstår inte hur man kan välja bort sina barn.. varför? Dom är ju det käraste man har.

Jag tar dom gärna det är inte det, men jag känner med mina barn.. varför vill inte pappa träffa oss? varför kommer han inte? Frågor som jag inte har något svar på.

Jag önskar han försvann.. lämnade oss ifred nu. Jag är trött och vill ordna upp mitt liv.

Det går inte med han när han bara förstör.

Jag har ju skrivit innan när vi fortfarande bodde ihop och när jag letade ny bostad att jag visste att det skulle bli såhär. Jag vet väl inte riktigt hur jag ska agera, om jag ska kontakta familjerätten med en gång eller låta han få en ny chans? Han kanske hämtar barnen ikväll eller i morgon? Ångrar att han sagt så.. men vad vet jag. 

Min känsla säger mig att han inte kommer anstränga sig särskilt mkt och enbart ha sporadiskt kontakt.

Tänk att en del folk är så förutsägbara.

Nää, ännu har jag inte gjort slut på mitt liv.. en god vän ryckte upp mig igår kväll och jag faller inte längre.. visserligen balanserar jag nu på kanten till ett hål och det är bara en tidsfråga innan jag faller igen.

Jag tog kontakt med min studievägledare idag och ska ge allt nu den sista tiden. har mkt att komma ikapp med om jag ska ha betyg i de kurser jag läser.. Tänk att livet kan förstöra så mkt, att allt spelar någon roll.. för att saker och ting ska fungera så är det en massa som ska spela in.

Personer i ens liv påverkar allt man gör och spelar en slags huvudroll. 

Jag vill att allt kunde va frid och fröjd men det är det väl ingen som har det så idag.. 

Är allt elände och olycka? 

Ikväll ska jag nog supa ner mig ordentligt, är ju barnfri, får väl se om jag vaknar igen. Det märker vi!

Har ni kul med att läsa om mitt eländiga liv?

Ja lyckliga personer är ju ointressanta.. jag klandrar er inte.

Folk tycker jag ser så sur ut jämt, konstigt när man bara har elände, ska jag le och säga att allt är bra då? 

Klistra på ett falsk leende för att behaga andra.

ALLT är skit.. jag är så lättlurad att folk använder det till sin fördel, men jag vet mer än de tror.. 

Snacka skit kan alla men jag trodde inte att ens bästa vänner kunde göra det. 

Jag sluter mig och öppnar mig aldrig för någon igen.. funderar på att göra slut på mitt liv, helt ärligt.

Jag mår verkligen ingen bra, finns ingen jag kan prata med heller.. alla vänder ryggen till när man behöver dom som mest. Men man ska finnas för dom i ur och skur.

Jag vet att mina barn kommer få det bra, jag älskar dom över allt annat.. men när man mår dåligt så betyder det inget.

Jag började må bättre, men nu ligger jag längre ner än jag gjorde förut.. trodde att allt skulle ordna sig och jag planerade allt så väl. Men så kommer livet emellan och allt raseras.

Skolan är totalt meningslös för jag kommer aldrig kunna gå min utbildning utan CSN.. jag söker jobb nu men får inget.

jag orkar inte mer, jag har fått ta mycket skit men jag orkar inte längre.

Jag kan inte äta trots att jag är hungrig, lever på tomater för det är det enda jag kan äta.

Dricker kaffe för att hålla mig vaken.. för att kunna ta hand om mina barn.

Snart ska dom till sin pappa.. och jag blir själv. Vet inte vad jag ska göra.. jag sitter och fantiserar om hur jag tar tabletter eller skär upp handlederna.. jag känner för att dö.. mmm precis så känner jag.

Jag trodde jag va fri.. men det är jag inte, jag jagas som en hund överallt och får inte vara ifred. Jävla exet att inte förstå när jag säger att jag inte vill mer och att han ska lämna mig ifred.

Jag gråter ständigt, kan inte sitta och röka en cigg utan att gråta.. jag hatar livet. 

Jag hade en framtid.. jag hade planerat min egen framtid, men snabbt rycktes mattan under mina fötter och jag faller.. faller i ett bottenlöst hål. Jag faller.. och faller.

Jag vill veta vad som sker efter detta livet.. finns det nått på andra sidan?

Tjat hela tiden, sms som dimper ner i inkorgen vareviga timme..han försöker psyka mig och får mig att må dåligt jämnt.

Nu sitter jag isolerad i mitt sovrum, i mitt eget hem.. han har varit här 3 gånger idag och ringt på dörrklockan. Vad vill han mig? Jag vill inte prata, inte träffa och inte svara på några sms.. jag vill vara ifred.

Han använder barnen som lockbete, säger hur mkt dom saknar mig och att dom vill att vi ska äta tillsammans.. men jag bryr mig inte.. innerst inne gör jag det. Men jag vet om att det är ett av hans sätt att få träffa mig.

Han är lömsk och har alltid ursäkter till allt. Jag har inte fått vara ostörd en enda dag.. 

Det är hans vecka att ha barnen men det känns inte så..

Jag har så mkt inom mig som bara vill ut, önskar jag kunde skrika allt vad jag kunde.. fly härifrån.. åka bort, långt bort där ingen kan hitta mig.. bara jag får lugn och ro med mina egna tankar.

Det är så tyst här.. det enda jag kan höra är mina egna hjärtslag och andetag.. frid för själen.