Mina fårhagor besannades.. Vi har suttit och pratat om allt.

Han har känslor men inte så starka att det skulle funka i ett förhållande, han tror inte att de räcker till. Han skulle vilja men med tiden så har känslorna svalnat. Jag vet inte varför jag ens behövde säga det att jag har känslor kvar när jag vet att det inte fungerar i praktiken. Tror det gjorde mer skada än nytta faktiskt.

Med en stor klump i bröstet, svårt att äta, svårt att sova och blir irriterad för det minsta lilla så vet jag inte hur jag ska kunna gå vidare när jag inte gjort det på 9 mån. Visserligen har jag träffat andra haft sex men i slutändan har jag alltid tänkt på honom, det går liksom inte att komma vidare.

Jag måste sysselsätta mig med aktiviteter, hitta på saker och bara tänka på mig själv just nu.

egentligen ser jag inget positivt med vårt dåvarande förhållande för det mesta var bara påfrestande! Jobbigt och han gjorde mig nedstämd så varför vill jag va med honom igen? 

Jag tror att jag är besviken över att förhållandet fick ett så hastigt slut, sen att jag inte fått jobba och bara går hemma hela dagarna gör att jag tänker och saknar det jag hade. För jag mådde bra om man tänker tillbaka på de senaste 4 åren av mitt liv och jämnför med hur det såg ut när vi va tillsammans.

För ca 5 veckor sedan hade jag bestämt mig för att inte ha nått förhållande, jag skulle vara själv till höst och jag hade accepterat att det inte skulle bli han och jag igen, vi är jättebra vänner och hjälper varandra om det behövs.

Sen sa han att han tänkt på oss och hur det kan bli, han saknade oss och han saknade mig. Det var det som gjorde att jag övervägde tanken igen.. och så blir det såhär!..Brustet hjärta igen..

Jag vet ju att man kommer vidare, smärtan går över, jag får sörja, gråta och tycka synd om mig.

När jag gjort det så ska jag planera upp mitt liv så som jag vill ha det..igen.

Jag känner mig rätt så dum faktiskt.. 

Han har försökt fånga mitt intresse hela tiden och trott att jag inte haft de där känslorna för honom eftersom jag inte visat eller sagt nått. Jag har hållt mig på ett avstånd i rädsla att bli sviken och sårad igen och han har försökt och försökt hela tiden :(

Att han "stötte" bort mig var för hans egens skull, han hade bestämt sig för att vara själv.

Jag förklarade mitt sätt och varför jag gjort så här men att jag vill va med honom. Sen sa jag de tre orden och jag menade det verkligen. Jag älskar dig!! 

När jag sa det blev han lättad, samtidigt som han lät sårad.. varför sa du inget? varför sa du inte det tidigare?

Jag blir ledsen varje gång jag tänker på honom nu.. jag va så fokuserad på att själv inte bli sviken att jag inte tänkte på hans känslor för mig. 

Vet inte om det är försent för oss.. eftersom han själv sa att han hade tänkt gå vidare.

9 månader sedan vi gjorde slut.. och vi älskar varandra ännu. Det är barnbiten som är "problemet".. 

Blir det inte vi igen så vet jag inte vad jag gör.. livet rullar på men mina känslor kommer nog bestå.

Då va man åter här igen.. två år senare! Ska det nånsin bli bättre?

Jag mår skit igen.. sviken ytterliggare en gång. Kan säkert ha fel också men jag har alltid litat på min magkänsla.

Det har hänt mkt dessa två åren som varit. 

Jag har haft en jobb, tagit körkort, bott ihop med min dåvarande sambo.. under loppet av 2 månader förlorade jag allt.

Ja inte körkortet det håller jag hårt i.. men det resterande.

Vi hade det hyffsat bra tillsammans, och han va glad och nöjd tills han började ställa krav. Mina barn skulle uppföra sig exemplariskt och inte göra väsen av sig. Att bli väckt på nätterna va jättejobbigt så han sov med öronproppar men det va inte alltid det hjälpte! han vaknade endå! Skyllde på barnen fast det va han själv som vaknade av att han va pissnödig. Sakta förlorade jag mig själv och slutade vara det glada melinda, allt gick på rutin. Eftersom jag jobbade mycket kvällar så fick han hämta barnen från dagis och det va ju pest och pina! Varje gång gick jag med ständig oro och undrade om barnen skötte sig och hoppades att dom inte gjorde honom irriterad eller arg. 

Det va så konstigt allting! Och jag trivdes inte riktigt..Vi flyttade igen och det blev bättre men kom tillbaka i samma rutin igen. 

Jag frågade honom om han älskade mig och han svarade ja det gör jag, en vecka senare sa han att han inte gjorde det och va trött på allting, alla känslor och allt va som bortblåst. Han va så trött på barnen och har försökt hitta sin plats men han är så trött på dom att han blev rädd för sig själv! Han trodde han skulle göra dom illa. Jag stängde av helt och alla mina känslor med.. sa att vi flyttar då!

Vi flyttade och allt blev mkt bättre, men han och jag har endå umgåtts och han tycker det är kul med barnen igen.. vi tror att vi flyttade för fort ihop och det belv lite av en chock för honom. Han tog på sig papparollen som han egentligen inte skulle ha gjort utan kanske bara skulle varit en person att se upp till.

Mycket mer ligger bakom men vi har inte bott ihop på 9 månader nu.. i Julas sa vi att vi skulle vara vänner! Han kände då att han inte orkade lägga energi på den här barnbiten. Jag sa att det kanske var bäst så då! Och så blev det.. fram tills några veckor sedan. Vi har umgåtts som vänner, sen ringde han en kväll och förklarade sig, sa att han inte insett hur mkt han faktiskt tycker om oss, saknar oss och verkligen skulle vilja få det att funka och han LOVADE att gå in för det. Jag blev osäker direkt och kände att ska jag verkligen behöva gå igenom det en gång till och tänkte att jag försöker.. nu när man byggt upp känslor återigen och vill umgås så stöter han bort mig igen?

Säger att han inte är helt 100 och funderar mkt kring om han kommer trivas. Jag känner mig så ratad IGEN.. varför gick jag ens med på det från början? 

Har gråtit hela natten för han va ute med en tjejkompis som har känslor för honom, han säger att han inte har nått intresse för henne.. men jag tror honom inte. Han valde att gå ut med henne i stället för att umgås med mig? när vi inte har träffats på ett tag.

Känner mig som ett andrahandsval och en bricka i spelet som jag inte bett om att få vara med i. 

Jag vet inte vad jag ska göra.. skit mår jag, arg, ledsen och känner mig nått fruktansvärt sviken igen.