Vilken vecka, jag är trött och väldigt besviken.

Sambon har verkligen lyckats nå botten nu, jag vet inte alls hur vi ska kunna hjälpa honom heller.. Han tar xanol och blandar det med nån annan tablett subb eller vad det nu hette plus en massa alkohol. Han kom hem igår och verkade vara nån helt annanstans, fick utbrott på väskan och beskyllde mig för att ha gömt hans öl som va i kylen, i själva verket hade han tagit med sig dom och druckit på stan.

Jag kännde inte igen honom så jag sa inget och låtsades som om jag inte va där.

Han tog en cigg och ramlade ihop på balkongen, en jävla smäll då han raserade allt i sin väg.

Jag tittade till han, stod och väntade tills han somnat sedan drog jag in honom i vardagsrummet, det va skittungt, men jag kunde inte låta honom ligga ute i kylan och sova. Jag la en kudde under huvet och så fick han en filt.

Sen satte jag mig vid datan och lyssnade på hårdrock.. 

Jag satt och reflekterade över mitt liv och hans..kom fram till att

misssköter han barnen EN ENDA gång så tar jag kontakt med familjerätten, jag vill ge han en chans att bättra sig, tar han den inte så kommer jag ansöka om ensam vårdnad.

Det innebär alltså att han ska in på behandlingshem, äta antabus, skaffa sig ett arbete och bättre vänner. Det är mina krav, jag hoppas familjenheten ställer samma krav, eller liknande.

Jag kan inte göra mer än så, jag vill vad som är bäst för barnen.

Varför kan han inte vara normal??.. ne jag begär för mkt, skit ska jag ha jämt.

I morgon flyttar han till sin nya lägenhet och inte är jag glad för det, trodde jag skulle göra glädjeskutt men känner mig mer eller mindre apatisk.

Vi pratar inte med varandra och verkar ha fallit i en gråzon.

Jag vill vara vän med han, för barnens skull.. jag vill kunna umgås med han för vi har det roligt när vi väl vill och kan. Det känns som om allt är mitt fel till att det blivit så här, jag är den som förstört allt, folk undrar varför vi ska separera!!

För ett år sedan frågade dom hur jag stod ut!?

Men allt har en mening eller?.. ett syfte?

Det gör ont att se det man en gång älskade så innerligt, försvinna bit för bit.

Ja men får ju inte spola tillbaka eller ändra nånting på sitt liv.. jag önskade att jag inte valde den sambon jag fått två barn med.. 

Nu är jag fast vid honom för alltid.. jag vill helst inte ha nånting med honom att göra.. klippa kontakten helt.

Han gör hela situationen svårare än vad det är, han sabbar medvetet för mig så jag missar lektioner.. han gör så att barnen inte hämtas från förskolan utan jag får ta det när jag slutat skolan, alltså 1½ timme försent.

han sitter med sina äckliga polare i busskurer och pimplar bärs på förmiddan.

Jag blev rasande när jag såg det igår, en kvinna bredvid honom hade precis tagit herion och va helt väck. Ush, tänk att mina barn har en sådan far som umgås med sådana människor.

Han säger att det är mitt fel att han gör som han gör... jag sa till honom att det är han själv som väljer vad han gör och att den enda han kan skylla på är sig själv. Jag sa att han va svag och inte klarade av att hantera det på rätt sätt. En riktig man tar tag i det, accepterar det och går vidare. Inte som han gör.. super sig redlös varje dag, lovar sina barn en massa saker, stör oss andra när vi ska sova, lovar mig en massa saker, OSV.. 

Jag är så trött på han att det står mig upp i halsen, jag hatar honom.

Hoppas jag kommer i tid till skolan idag.. och att han inte sabbar för mig ännu en gång.

Kan knappt tro det, ekonomin har löst sig tillfälligt :D

Jag har ju varit inskriven på arbetsförmedlingen i över ett halvår så dom kom med förslaget att ändra på min ansökan till skolan så jag läste via dom så jag kunde få aktivitetsersättning (lika högt som en föräldrapenning på lägstanivå), dom visste om min situation och ville hjälpa. På så viss är jag också berättigad försörjningstöd (pengar som man får av soc till mat, hyra) så jag är inte beroende av någon förutom mig själv, jag ska bara se till att sköta skolan, fylla i mina papper rätt så löser det sig. Jag blev så glad när jag fick veta det att jag stortjöt, det innebär också att jag inte behöver bo eller fundera över min sambo någon mer. KANON!! :D

Efter Jul, har jag planerat in mer studier och kommer då få CSN i stället.. jag ska bli nånting :).. känns som jag äntligen börjar landa rätt.

Fy fan vad skönt.. men jävlar.. det va nära ögat att jag förlora både hem och mina barn. Det kommer aldrig nånsin att hända igen.

Jag behöver inte fundera över vinterkläder till barnen heller.. gjorde värsta kapen på blocket, så jag sparade in en massa pengar i stället :) :)

Jag klarar mig.. jag klarar mig..

Jag vet inte alls vad jag ska skriva.. det är så mkt jag vill få ut men känner att det är inte riktigt läge för det ännu.

Samtidigt som jag känner en viss glädje så finns en stor sorg också.

Jag vet att bara för att jag flyttar till annan lgnht så betyder det inte att jag blir av med gubbfan. Han kommer finna ursäkter till att hälsa på, strula till det med hämtning och lämningar han kommer "gå" utanför för att se om nån hälsar på och dylikt. 

Jag vet att han kommer göra det.. han har blivit knäppo.

Sorg känner jag för allt som hänt, det kunde ha gått på ett smidigare och på ett bättre sett, men sen beror det på vad det är för typ av person man har att göra med också.

Sorg känner jag för min farmor ligger på karolinska och har legat där 3 veckor.. ska tydligen vara där 4 veckor till. Vet inte om hon kommer överleva julen ens.

Anmälningar till socialkontoret, dock inte på mig.. men som påverkar mig.

Och sen detta eviga letande på bostad. Ni kan omöjligt förstå min lycka efter kontraktet va påskrivet.. jag hoppade jämnfota och skrek av glädje mitt ute på vägen. haha.. (ja lite knäpp är jag nog allt)

Jag har hur mkt läxor som helst och en massa annat att tänka på, vilket gör att mina arbeten blir inte så bra som jag vill, man lägger ner helvhjärtat när jag velat satsa allt. Men många irritationsmoment finns runt mig konstant, även när jag gör mina läxor så har jag två ögon i nacken som kontrollerar allt jag gör. 

Har sagt vad jag tycker och tänker om det.. men han bara viftar bort det och påstår att jag är dum och inte fattar mina uppgifter. 

Jag fattar dom jättebra.. men ha en karl flåsandes i nacken som kommenterar allt man gör och skriver, typ när man har matte är ett jävla irritationsmoment. 

Skulle ni kunna räkna då?.. det kan inte jag då jag har koncentrationssvårigheter.

men men nog om det, jag uppdaterar när det närmar sig för flytt. Vilket är inom en månad :D

Massa pussar till er. 

Hej, jarå jag lever :)

Har varit dålig på att uppdatera men finns många orsaker till det.. sambon har blivit helt knäpp och installerat spionprogram på datan för att hålla koll på vad jag gör :S

Så nu har jag fixat en annan plats att blogga ifrån.

Det har ordnat sig för mig.. jag har skrivit under kontrakt på en 3a i närheten där jag bor nu och flyttar snart in :D

Sambon och jag är inte tillsammans hur mkt han än gärna vill det.. han har frågat flera gånger om min "relationstatus" och jag har sagt att jag är singel och du likaså.

Men endå försöker han, heeela tiden, varje dag.. suck!

Puss hit och dit, kramar här och där.. 

Han har insett vad han gjort och är rädd att förlora mig, sättet han visar det på är rubbat och jag tycker bara sämre och sämre om honom. 

Han överdriver sina känslor och gärningar och är på mig hela tiden.

Vi bråkar varje dag om oväsentliga ting.. kallar mig öknamn och sen tror han att allt är bra igen, medans jag blir starkare och starkare och lär mig mer om hur han fungerar.

Det är inte långt kvar nu och jag dör nästan av längtan.. va skönt det ska bli nu att få bo själv.