Det va för ca två år sedan han träffade en annan tjej när han va ute och jobbade, hon hade barn, en dotter på nio mån. Jag väntade då vårt andra barn och vi var lyckliga, trodde jag.

Det började med att han blev borta mer och mer med jobbet, dom reste runt till olika events och hade sina sälj. Han tjänade bra då, men blev mer girig och satte arbetet först, han jobbade 24 timmar om dygnet. Jag saknade honom jättemycket och smsade flera gånger per dag. En dag var det ett event nån timme ifrån där vi bodde, han skulle dit med ett par andra och sälja. Den dagen träffade han Elin (inte hennes riktiga namn) och inget blev sig likt. Han försökte sälja till henne, men hon tackade nej men stod endå kvar för att prata, han gav hennes sitt privata nummer utifall hon skulle ändra sig. Hon började skicka sms, som blev mer och mer vågade. dom träffades i smyg och dom åt middag tillsammans hemma hos henne, jag minns det så väl, hur han kom med dåliga ursäkter och gömde sig med telefonen.

Hon körde runt på honom och skjutsade honom till events med. 

Han har ju ingen bil..

Hon va också yngre och bodde också med sin pojkvän.. fast de hade gjort slut och hon väntade på att han skulle flytta. Min kille var hennes första efter han.

Hon blev dökär och ringde på nätterna, jag fattade då fortfarande ingenting, hade inte en aning om vad som skedde bakom min rygg tills den dagen han ville åka in och äta glass med vår lilla flicka inne i stan, utan mig... 

Då satte jag ner foten och sa att du åker inte med henne nånstans.. han åkte in endå utan henne.

Jag ringde honom nån timme senare och han sa att han gick runt sjön och åt glass.. jag kallade honom lögnare och krävde att få veta vem som var med honom. Han hävdade att han va själv. Fast han inte va det.. den dagen kysstes dom första gången.. ¨

När han kom hem va han likgiltig, spydig och elak.

Dom smsade varenda timme och två dagar senare berättade han allt för mig.. han skulle flytta, han hade träffat en annan, han skulle lämna mig gravid med vår dotter.. förtvivlad cyklade jag hemmifrån mitt i natten.. då satt jag på en udde borta vid sjön och grät, grät och grät... 

Han ringde nog över 100 gånger dom timmarna men jag ville inte svara, han skulle lämna mig, och han hade bestämt sig.. varför skulle jag vilja prata med honom då?

Elin ringde flera gånger till honom och ville veta hur allt gick.. idiot!! Så gör man inte, lite respekt får man ha för andra människor. Blir sur bara jag tänker på det hehe...

Sen ringde jag hans mamma och berättade allt, (min mamma finns inte, så hon har alltid varit som en mamma till mig) hur dom träffats och hur länge dom träffats.. ja just det två veckor hade dom träffats, sen beslutade han sig för att flytta?

Efter det samtalet, grät jag flodvis, jag satt i källaren och bara grät och snyftade, i timmar.. morgonen kom och gick, jag satt kvar på samma ställe och bara grät. Fram mot kvällen kom jag fram, mina ögon var svullna av all gråt och jag hade sprängande huvudvärk. Min sambo skämdes och vågade inte se på mig.. han mådde uselt.

Dagen efter gick vi ner till sjön tillsammans, han fick fortfarande sms, det jag inte visste då var att han avslutade det hela med henne.. han ville inte förlora mig sa han efteråt. han hade förstått hur mycket han älskade mig och att jag älskade honom och att han hade varit på väg att slänga bort allt för en lite sommarflirt. Han bad om förlåtelse.. men jag har inte förlåtit honom ännu. 

Jag har sagt att det sveket kommer alltid sitta kvar.. det kommer blekna men alltid finnas kvar. Dom har ingen kontakt idag, sist vi hörde av henne var när vi låg på BB med vår nyfödda och hon önskade honom god jul, eller ne vänta.. det va förra sommaren som vi hörde av henne sist, hon hade skaffat sig en falsk profil på facebook och addat honom där för att få kontakt.. sen skrivit att det va ju synd att det blev som det blev.. ville veta hur allt va osv. Han sa att hon va dum i huvudet som inte lät oss va. Hon sa att jag satt grill i huvudet på honom.. haha.

Ni undrar kanske varför hon skaffade en profil inder annat namn? Jo för han spärrade hennes vanliga konto.

Hon är mycket vacker och jag har all annledning av vara avundsjuk, men han valde mig till slut.. och det är väl det som räknas eller?

Hur känner jag min nu efter allt detta? Jag kan säga att jag inte litar på honom för fem öre.. att jag är på min vakt efter konstiga beteenden. Men kännslomässigt lite avskärmad.. Rädd för att bli sårad igen.

Mer kommer..

Jag kan inget annat änn att sucka, samma visa om och om igen.. inatt höll han mig vaken fram till klockan tre med sina frågor och konstiga påståenden.

Han hade hört att jag träffat en annan kille av sin A-lagarvän. Och att han sett mig på stan med denna man?!

Måste säga att vi är nyinflyttade i denna håla, jag känner ingen annan förutom min syster och hennes kille och dom är de enda jag umgås med, och om jag umgås med nån så talar jag alltid om det. han jobbar ju liksom aldrig och är alltid hemma.. om han inte drar ut på kvällarna för att supa. När skulle jag ha haft tillfälle att träffa nån annan kille när jag är hemma jämnt och inte känner någon?

Han så kallade "vän" har jag aldrig träffat, aldrig sett och han har aldrig träffat, eller sett mig heller. Så jag sa att det bara var skitsnack och han borde veta vart jag står efter alla dessa år tillsammans. Men han tyckte att igår att det visst kunde vara sant. Jag tror till och med att han var påverkad av nått mer änn bara alkohol igår för hans pupiller var hur stora som helst, han va rastlös och vankade av och an här hemma, pratade i ord och inga meningar, drog in i näsan hela tiden och var i kylskåpet säkert var tionde minut. Jag vill inte att det ska vara sant, men hans beteende igår säger mer.

Jag ska titta på en lägenhet idag med, är inte alls sugen.. och jag tror jag redan bestämt mig för en annan. Ush.. bli självständig känns otäckt!

Missförstå mig inte.. men jag va sjutton år när vi flyttade ihop... han är den enda erfarenhet jag har av samboboende eller långt parförhållande. Mina tidigare förhållanden har varat i ett år eller sex månader. 

Så nånting har vi jue gjort rätt eftersom vi hållt ihop så länge, och hade han inte sabbat det med dricka, lögner, svek, otrohet och vise versa så hade vi kunnat hålla ihopa lite längre.. vi älskar varandra.. men det räcker tyvär inte längre.

Jag ska berätta mer om otroheten i ett annat inlägg.

Ams hade stängt när jag kom ner, fatta vad sur jag blev.

Måste ner efter Helgen och prata med dom så det inte händer något med mitt aktivietstöd.

Blev så sur att jag gick och köpte kläder till mig själv :)

När jag kom hem städade jag hela lägenheten, och va döförbannad. Sambon vågade inte yttra sig alls.

Framåt kvällen så pratade vi, sen brast det.. allt vad vi tyckte och tänkte, vad som va fel och vad vi kunde göra åt det.

Jag sa att jag helst inte ville flytta men att han inte gav mig nått val, att det måste bli ändring här och nu. Jag sa att vi har sommaren på oss, blir det inte bättre så flyttar jag. och det gick han med på.

Idag är det midsommar, inte många öl ligger i kylen, fy vad skönt. Då kan vi hitta på nått i stället.. blir väl midsommardans här nere i byn.

Glad midsommar.

Så förbannad att jag kokar inombors, gubbfan fattar tydligen att jag måste ner till AMS.. jag kan förlora bidraget om jag inte är där. Och jag är mkt skötsam som passar mina tider. Han ringde och frågade om vi skulle köpa en platta öl och en platta cider i stället.. förbannad blev jag och skrek att köpa det som stod på den fattiga lilla lappjäveln han har i sin ficka. Förbannad?? Ja.. något.

Jag trodde han skulle komma innanför dörren när som eftersom det gått nästan 2 timmar sedan han gick. Det tar "bara" 10 min att gå ner.. max 15 min.

Så då har han gjort något annat.. jag sa att han hellre ville umgås med sina fattiga äckliga a-lagare till vänner och va en egoistisk idiot som skiter i vad jag säger.. 

Hur tydlig kan man var om man säger skynda dig!

Är det bara jag som tror att det betyder skynda dig dit och hem? 

Ne.. jag som blir lidande.. idioten fattar fan ingenting.. jävlar vad förbannad jag är.

Så dum och blåögd jag är som faktiskt trodde att han skulle klara av att gå ner till systemet och sedan hem på 1 timme.

Skrika kan jag.. och det kommer han få veta när han kommer hem.

Igår förmiddags var jag och tittade på en lägenhet, gud jag blev helt till mig, den finaste lägnheten jag någonsin sett. Skyhögt till tak och många fönster, stort vardagsrum, det vardagsrummet är lika stort som vårat vardagsrum, sovrum och hall... tillsammans. Skojar inte och detta va bara en 3 ½. Totalt nyrenoverad med nya kökskåp och vitvaror, nykaklat badrum och golv.. nytt nytt nytt.. precis allt. Förutom alla vackra trä golv som bevarats. Det fanns ingen balkong, och jag som är rökare kan tycka att det ärl ite jobbigt att springa ner från andra våningen bara för att få ta mig ett bloss. Men annars var det superfint. Den är för dyr för bara mig.. men sambon vill va med i sånnafall.. Hyresvärden sa klart och tydligt att han letar efter personer som kan tänkas bo här en längre tid.. Och om vi flyttar ihop tillsammans där så kommer det funka men inte om jag flyttar själv.

Hyran är lite för saftig för en studerande ensamstående mamma med två barn.

Det kommer aldrig gå!! 

Tittade på en fin lägenhet idag med.. den är ungefär lika stor som vi har idag förutom att ett av sovrummen kanske är lite mindre.. och det är ett minus. Vi bor lite trångt och vill inte ha det mindre.

Men det hade varit perfekt annars. Men barnen är det jag måste tänka på, dom ska ju kunna trivas. Ha möjlighet att gå ut och leka, kanske sätta upp en liten barnpool så dom kan bada.. ja lite sånt.

Skulle fundera på det och höra av mig på måndag igen. Får se om jag hittar nått annat tills dess.. ingen av lägnheterna jag sett är tillräckligt bra.. men man kanske inte ska vara så kräsen.. för man kan ju inte alltid få allt!

Sambon är nere på systemet, han köper hem lite dricka inför i morgon, jag sa att han måste skynda sig för jag måste ner till arbetsförmedlingen innan dom stänger. Om jag inte visar mig idag så kan mitt bidrag dras in. Jag hoppas att han tänker på det.. i morgon är det midsommar. 

Tänk på alla barn som får se sina föräldrar alkoholpåverkade.. 

Han kom hem sent inatt, runt ett tiden, då var han nästan nykter.

Han fick eskort av polisen för han hade varit med i ett slagsmål.

Jag blev väldigt besviken och visade det tydligt, jag sa till honom att jag har haft världens jobbigaste beslut att fatta, men ikväll så gjorde han det väldigt lätt och enkelt. Jag sa att jag vill flytta med barnen, att han måste ordna sitt liv på egen hand, dra inte med oss i din skit. Han förstod vad jag menade och tyckte själv att det va nog bäst så, utan diskussion. Han hade känt på sig att det va något.

Vi gick och la oss och småpratade, sen låg vi bara och tittade på varandra.. han sa att han älskade mig och att han förstört mycket. Han tittade länge och sa sedan att jag va så vacker.. 

Jag sa att jag älskade honom också, och att han hade förstört väldigt mycket, men att vi skulle lösa det på ett eller annat sätt.

Nu ska vi hitta lägenhet åt mig och barnen, du ska ta itu med dina problem och jag hjälper dig. Men jag kan inte leva under samma tak som dig.. inte just nu. Och han förstod..

Jag ska väcka honom strax, måste få upp honom så han kommer till jobbet. annars har han inte det kvar.. det skulle vara olyckligt. Men jag tvivlar endå på att han kommer gå. 

Jag mejlade en privatvärd igår, han hade en annons ute men inte på blocket och den va svår att hitta. Han hade lagt in anonnsen i början av förra månaden och uppdaterat den i förrigår. Antar att ingen hört av sig ännu. En marklägenhet med balkong? (visste inte att marklägenheter kunde ha balkong!!) tre rum och kök, öppen spis, diskmaskin, kyl och frys. Och så en hyra på 5500:- Då kan jag bo kar i stan och jag slipper flytta på ungar med dagis. Jag hoppas inte på något och jag letar vidare. Bättre att ha flera på G änn ingen alls.

Han jobbade inte idag, precis som jag förväntat mig.. Fast nu var det chefen som ringde honom och sa att han inte behövdes idag för dom hade full bemanning och han skulle bara ha jobbat några timmar så det va inte lönt.

Vet inte om det va sant och jag tror inte det heller.. va inne på Arbetsförmedlingens hemsida och såg att dom sökte en ny medarbetare :(

Vi va och handlade idag sen gick vi hem och gjorde mat, efteråt sa han att han skulle hem till en kompis, jag frågade vad han skulle göra där och han svarade att han behövde umgås lite. Jag blev arg och frågade om han skulle dricka, fick till svar att han skulle komma tidigt hem ikväll. Sa då att jag tänker flytta. Han sa inget utan pussade ungarna och gick sen.

Rinde han för tio minuter sen och han va dyngrak, sluddrade och snyftade. Sen skärpte han till sig och anstrände sig för att låta nykter.. men det gjorde han ju inte, det blev bara värre. Jag sa att han borde gå hem för han ska ju jobba i morgon.. men det lär han nog inte göra.. vi har ingen ekonomi alls..

Jag är arbetslös och söker aktivt arbete, det enda jag får är aktivitetsersättning..

Det här är snart slutet för oss, jag vill inte förlora hemmet eller riskera att elen stängs av. Fy fan.. fy faaan, hur kan han göra så här mot sina egna barn? Funderar på att vända mig till socialen, men vad kan dom göra?

Jag har letat hela kvällen efter lediga lägenheter där jag bor men det finns inga lediga treor eller fyror.. har man betalningsanmärkningar så är det ännu svårare att få egen bostad.. sen ingen ekonomi. 

Hur ska jag ta oss ur det här, allt är i botten.. det enda som håller mig igång är barnen.

Gud vad jag älskar dom.. mina små änglar. 

Ibland har vi det bra, jättebra faktiskt! Jag älskar ju honom och när han är nykter så har vi ett fint familjeliv, vi grälar inte utan skrattar tillsammans, hittar på saker med barnen och myser som familj. 

Men det är när telefonen ringer, "tja ska du med ut?" då sticker han även om vi har andra planer för kvällen, han har till och med struntat i jobbet bara för att få dricka.

Nu har han varit nykter i två dagar, det märks på honom för han blir deprimerad.

Att han har problem går inte att undvika och jag önskar att han bara kunde sluta.

Han förstår inte att jag mår fruktansvärt dåligt för att han dricker som han gör, jag ser honom sakta bryta ner sig själv och inget kan jag göra. 

Jag frågar alltid honom om han mår dåligt över något men han mår alldeles utmärkt.

Nu har han inte jobbat på sju dagar.. varför vet jag inte. Han verkar inte känna nått för att hjälpa till med ekonomin, han har bara jobbat en enda dag på sitt nya jobb och redan hunnit vara borta i sju dagar. Meningen är att han ska jobba idag.. undrar om det blir av? han skyller väll på att jag ligger på sjukan eller är bortrest! Enklast så!

Hela den här situationen är jobbig och tär på mig. Jag orkar inte le längre..